Vår hemliga krönikör funderar över namnvalet Wavemaker, vad som hänt med Luzette. Och vad vet egentligen Daniel Collin (som ingen annan vet)?

i Dagens Medielunch

Fredag 2 mars
Snön faller och viralsajterna med den. Att Lajkat läggs ner vill jag gärna se som en pusselbit i folkbildningsprocessen, men frågan är om den striden inte redan är förlorad. Varje gång en säljare frågar ”vart” vi ska äta lunch tänker jag att det nog är dags att ge upp och byta yrke. Är mediebranschen särskilt utsatt? Var det bättre förr? Hur kunde Maxus och MEC få det gemensamma namnet Wavemaker? Frågorna är så många, svaren så få.

Måndag 4 mars
Vad har hänt med Luzette? Plötsligt sitter jag och petar i en kyckling lika torr som ett IAB-seminarium och drömmer mig tillbaka till tryffelmajonnäsen och de blancherade grönsakerna från i somras. I den här stan släcks tydligen hoppet om en anständig lunchrestaurang söder om Birger Jarlsgatan lika snabbt som det tänds. Lyckligtvis är mitt sällskap en nyligen inflyttad 22-åring från Linköping som antagligen inte skulle kunna skilja på O’Learys och Obaren, men ändå. I närheten av Schibstedhuset påminner det en aning om att skaffa sig en prenumeration på SvD och istället få hem Aftonbladet: Man känner sig helt enkelt både lurad och lite förolämpad.

Vad är det Daniel Collin vet? Tanken gör mig så nervös att jag råkar beställa té efter maten. Té! Herregud.

 

 

Tisdag 5 mars
Daniel Collin förföljer mig. Överallt där jag lunchar dyker han också upp och det kan omöjligen vara en slump. Don’t get me wrong, jag har alltid gillat honom, men min paranoia mår inte bra av att se samma människa sitta vid bordet bredvid mig gång efter annan. Han är också alltid först, på plats minst en kvart före sitt sällskap. Så sitter han där i sin aura av total självbelåtenhet, likt en slarvigt rakad Buddhafigur, och studerar menyn så ingående att man tror att han inte lägger märke till nånting annat. Men det gör han ju. Vad är det han vet? Tanken gör mig så nervös att jag råkar beställa té efter maten. Té! Herregud.